Hur ska jag göra?

Jag blir tokig av att inte veta. Att känna men inte våga, att vilja men inte känna.

Hur vill jag leva mitt liv? Vad kan jag göra? Är det för sent? Vågar jag? Fan. Jag hatar allt detta.
Jag kanske gjorde fel?

:'(

Sover hos dig på din nåder
Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde
Att det var en vanlig söndag

Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade
Att jag bara lät dig vara

Samma nätter väntar alla
Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn
Du ligger med nån annan tönt

Den här stan är ägnad dig
Alla gator hånar mig
Och mina tårar din stad
Vet att allt är alldeles för sent

Jag vet jag har mig själv och skylla
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem
Och längtat efter dig igen

Alla filmer, alla böcker handlar om dig
Alla ryggar tillhör dig
Tills jag går fram
"Förlåt jag trodde det var nån annan"

I saved the world today

Livet - en bubbla, en drivkraft, ett mål, en illusion.
Att veta hur man vill vad man vill - en omöjlighet.
Förstår inte hur allt hela tiden kan bli så fel men ändå så rätt. Känns som att min flytt närmar sig med stormsteg och som att jag var dag finner men tvivel. Gjorde jag rätt för två år sedan? Ett år sedan? Kan jag lämna allt det helt, bege mig in i det seriösa som jag nu ständigt trycks  emot? Borde jag ta chansen med alla de som säger sig älska mig..?
Ta en stund på dig att läsa detta:
Monday finds you like a bomb
That's been left ticking there too long
You're bleeding
Some days there's nothing left to learn
From the point of no return
You're leaving
Vad vill man för sig själv? För sitt eget bästa? Mitt liv är fantastiskt. Jag är lycklig. Mestadels. Men orolig. Orolig för att vara normal, fastna, sakna, ångra sig - för att leva i livets bubbla. Är rädd för att bli lämnad, men också för att lämna.
Att umgås med någon som gör en fascinerande pirrig, nervös och orolig är fantastiskt. Det är vad jag behöver - men inte vad jag nu gett mig in på. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna vara den som han vill att jag ska vara, den sambo han förutsatt, den flickvän som aldrig någonsin kommer göra något fel igen. Jag gör fel hela tiden - ibland känner jag ångest och ibland inte. Jag blir stark av att vara fri - att vara självständig. Mäktig.
JS - Du älskar mig, eller gör du? Vad ville du skulle ske med de orden? Jag har haft så starka känslor för dig, men det har inte gått. Du vet det - jag vet det.
ES - Jag är din - föralltid. Jag har lovat dig mig. Min största bedrift.
xoxo

...

Så, jag uppmuntrade dig men hur charmig du än må vara så är du verkligen inget för mig. Du får mig snarare att längta efter det jag vet att jag har 40 mil bort. Det mest fantastiska som någonsin hänt mig. Du är nämligen ännu ett snedsteg för mig, en parentes. Vill inte förlora det liv som du och dina vänner gett mig. Behöver det. Varför blir det alltid så att någon gillar mig? Vad har jag? En liten lusig tjej, nej men, jag är inget speciellt. Låt mig bara vara. Bli inte besatt av mig. Jag vill bara ha ett liv, ett med vänner, min älskade pojkvän och inga som försöker ställa till det.

Du får mig att tänka på sådant som redan var klart i mitt liv. Sådant som jag gått igenom redan, och jag gillar det inte. Mr 1, 2 och 4 är klara, jag vill inte ha en 5a! Låt mig bara vara :(

Hej då.

"You make me wanna die"

misstag? Ja.

Du må vara charmig men mitt hjärta är inte för dig. Vi delar samma tro, har delat samma liv men vi är inte vi. Mitt hjärta tillhör någon annan, någon jag älskar mer än jag någonsin trodde jag skulle kunna älska någon.

Tänk på att leva som du lär? Om du tänker efter, vad får du för svar på dina böner?

svaret är inte jag, svaret är hitta dig själv. Vem är du egentligen?

äger

honestly,
right now I own the world.

,

Saknar dig fast du står här mitt framför mig
Svart av askan å elden som syntes mil
Det var jag å ja gjorde det bara för dig
Fågel Fenix var djuret som gav sitt liv

För alla gånger som vi dansat
Å sjungit med fast ingen kan
Å aldrig låtsat bara chansat
Å sket i skolan för det kvittar
Va fan vet dom om vår romans
Ni kommer hitta oss i hamnen
För allt vi har gjort

:(

:'(
Varför ska du alltid vara en sån dålig förebild? Varför måste jag ha dina gener? Varför måste jag tampas med problem pga ditt leverne?
Mamma - jag hatar det du gjort mot mig.

VaRfÖr?!

Okej, svara mig nu, varför är du sååå fin?! Det är sjukt jobbigt att se dig varje dag! Ibland vill jag bara hoppa över dig, du är som en nallebjörn ibland, men samtidigt så spännande. Hmm, galet, du är allt jag vill ha då jag vill bli uppmuntrad! Gaaaalet, du vet hur det känns också! Slutaa vara så fin, charmig, så mycket min förut och nu inte alls lika mycket.. Hatar hela den här grejen att jag lärt dig allt och att du sedan bara använder det mot andra. Men fan alltså, jag har lärt dig bra. STOLT över dig (och mig..)! Men det bästa kommer alltid vara att jag är den du kommer ihåg, den som krossade ditt hjärta och gjorde dig stark inför kommande utmaningar. Jag skapade den du är nu. Du kommer alltid jämföra andra med mig och det känns grymt, förlåt! Jag må vara egoistisk men ärligt talat, allt var fan inte dåligt. Så kul vi haft, allt jag fått dig att känna, den kärlek du kände för mig, vi var bäst!

Fattar inte att det redan gått ett år, ett år utav massa missförstånd. Nu kan vi bara se på varandra och le åt vad vi vet kan vara. Och som du sa, 12 år från nu kan det vara vi! Ibland när du ser på mig så ser jag precis vad du vill, vad du tänker. Ibland när jag pratar med andra så ser jag hur du lyssnar, blir ledsen ibland, vissa gånger ler. Vi tycker så mycket om varandra, vilka vänner vi kommer kunna vara en dag! Du är underbar mannen! Vad du visat mig hur man lever livet, det är fantastiskt!
Tack för allt! forever <3

...

I'm still hopin'
That we can find the words unspoken
My sense's about to brake
Now allow me to wait
'Til it's all dead

live or let die

I'm afraid that it's dead.

:@

"Hon var inte ett dugg bra på att kyssas i alla fall"
Och?! Spelar det någon roll? Tror du ens jag vill höra?? :'(
"Alltså det var en gång, hon var ute efter mig och jag behövde bekräftelsen. Det gick ju inte hela vägen, men jag antar att jag behövde lätta på trycket med tanke på allt kring dig"

Jag ska inte säga något, men snälla, använd meeeer klumpiga ordval! :( Jag vill fortfarande inte veta, vill aldrig veta.
Vet inte hur jag ska klara av att träffa dig. Allt känns konstigt. Och då är ändå jag boven i dramat.

glad? ledsen?

Vet inte hur jag ska känna just nu. Jag berättade allt för honom, vart enda snedsteg, varje ond plan jag satt i verket. Trodde jag skulle förlora honom, men det gjorde jag inte. Istället berättade han om de snedsteg han gjort. Genom att höra vad han gjort blir jag äcklad och känner mig kränkt, kan då riktigt tänka mig hur han känner sig. Jag har nämligen gjort minst 20 gånger mer saker än han gjort. Det får mig att känna mig dålig, samtidigt som jag är lättad över att han tagit det så "bra".
Men skillnad på honom och mig är att jag gör sådana saker, inte han. Därför känns det så overkligt. Särskilt med tanke på att han gjort saker på grund av frustrationen han haft gentemot mig. Aldrig känt mig så skitig och rentvådd på samma gång som jag är nu. Men trots det så vet jag att han älskar mig, med tanke på vad han fått acceptera. Jag äcklas av tanken att han är med någon annan, jag äcklas av tanken att jag skulle vara med någon annan. Kanske det bästa sättet för mig att gå vidare var att just tala ut. Slippa ångestkänslorna som drev mig till dåliga saker. Det tror jag. Ska bli intressant att se hur saker utvecklar sig efter detta, just nu känner jag en äcklad känsla, magont, att jag är yr och tror den här dagen kommer bli lång.
Fan, det värsta är att inget skulle vara som det är om det förflutna inte vore som det är.

-.-

Jag behöver att du är intressant, spännande och gör mig glad. Det sista faller du på. Snälla, kom igen nu! Visa mig varför det blev vi? Hjälp mig hålla mig kvar vid mitt beslut?
Jag vet inte hur jag vill ha det.

?=/&#!)(/%%"(/¤

DRA ÅT HELVETE!

RSS 2.0