Crazypie

Helllooo!

This is me, den nya bloggaren på blogg.se. Du vet inte vem jag är, vad jag ska skriva eller varför, men det är väl charmen? ;)

Kan i alla fall berätta det här; Det senaste året har mitt liv pendlat mellan himmel och helvete, då jag säger så tänker ni nog att så är det för alla men det är fel! För mig är det annorlunda och det är det första jag ska förklara för er..

Denna blogg kommer till en början handla om mitt liv från förra våren till nu. Mina känslor kring det som hänt och anledningen till att jag kommer vara totalt anonym är att jag är så jävla less på att bli ständigt studerad av samhället. Samhället och människorna i det är förövrigt min största hobby, det ni! ;)

Så, här börjar min historia..

Det var i Januari förra året som Mr. 2 och jag sågs första gången. Vi råkade sluta upp på samma utbildning vid ett tillfälle och hans ögon förtrollade mig. Han förstod det nog aldrig själv och gör det nog fortfarande inte men det enda jag tänkte på de dagarna i Januari var hur jag skulle lyckas få hans nummer och skapa en kontakt. Jag lyckades få hans msn (lite barnsligt kanske) och sedan dess har jag undrat varje dag om det varit värt det.

Mr. 1 som är en annan man var med mig på denna kurs. Vi hade varit tillsammans en längre tid och började glida ifrån varandra mer och mer. Vi hade nog känt av detta i ca. ett halvår då Mr. 2 kom in i våra liv. Mr. 1 var min trygghet samtidigt som han var min största fiende, jag älskade honom innerligt trots allt det onda vi gjorde varandra.

I en tid då mitt hem var i kaos, under den tid jag försökte hitta mig själv så fanns han där. Han ställde alltid upp, ända till den dag då jag bröt ihop totalt. Det var den dagen då mitt favoritintresse tagit över mig för mycket, den dagen jag såg min mor blåslagen och den dag då han för första gången kollade på mig utan de ögon som jag älskade. Jag tapade förtroendet, han övergav mig och vi var helt plötsligt fiender i den värld vi båda älskade så innerligt. Att hålla "arbete" och privatliv isär är tufft. Man skulle nog kunna säga att det absolut inte fungerade för mig den gången.

Så ett halvår efter denna dag var vi som sagt bortresta och jag träffade Mr. 2, en man med ögon som var mer spännande än något annat jag sett. Jag har alltid varit en utmärkt människokännare och såg att någon tyngde honom. Jag kände helt plötsligt en känsla av att ta hand om, trots att jag under den tiden knappt kunde ta hand om mig själv.

Efter utbildningen började vi chatta, som en explossion berättade jag allt som hänt för honom. Hur jag och Mr. 1 glidit isär, hur min mamma var, vilka problem min pappa hade, ja allt! Det som förvånade mig mest var att trots allt jag berättade så fanns han kvar, han var intresserad och för första gången på riktigt länge så såg någon mig helt, och jag kunde vara ärligt, jaa, helt ärlig.

Det jag inte såg då var att i det ögonblick som jag bestämde mig för att öppna mig för honom så förlorade jag min kärlek, min Mr. 1, han jag älskade så innerligt. För stunden gjorde det inget och månaderna gick utan att han visste något annat än att jag sakta gled ifrån honom. Mr. 1 var frustrerad, jag ville inte förstå varför, vi tog en paus, en paus som aldrig tog  slut på grund av en resa som jag gjorde i maj, en resa jag alltid kommer minnas och en resa som blev början på det som verkligen skapat mitt väldigt innehållsrika år..

Fortsättning följer imorgon...

xo / crazypie