Just snyggt
Japp, då vet jag felet, fan. Svårt att hantera.
älskar dig
Jag älskar dig verkligen. Det förvirrar mig. Jag trycker bort dig gång på gång. Förstår inte varför jag känner som jag känner?! Varför gillar jag dig som jag gör? Varför är du den snällaste människan på jorden?
Jag ville komma ifrån dig, jag sårade dig. Nu vill jag inget hellre än ha dig kvar, men jag har någon annan. Någon annan jag inte kan leva utan. Är det möjligt?
Vi har haft så många fina stunder, du får mig alltid att skratta. Jag älskar när du gör mig glad och hur du ser på mig. Jag avgudar din ärlighet, hur snäll och underbar du är. Jag önskar jag skulle kunna hittat dig i ett annat liv, eller i alla fall i ett annat skede.
Du är värd någon som alltid prioriterar dig, som skulle kunna dö i ditt ställe, någon som är så troende, trogen, ärlig och givmild som du. Alltså inte jag. Förlåt för allt jag gjort. Allt som skett.
Men det är så att vi är inte meningen just nu.
I believe the stars are holding you tonight. För jag gör det inte.
trapped
Jaaa, då var jag fast igen. Helvete!
..
You told me that it lasts forever. But when you hold my hand I knew that it was now or never!
;)
Pratade med någon jag inte pratat med på fem månader. Han får mig må så bra. Tack för att du är tillbaka!
woooohhhoooo
Livet är party folks! Fan så grymt. Bästa sättet att frigöra sig från svin är att ha kul och byta frisyr! ;D Är nu korthårig och brunett! Vilken skillnad från långt blont hår :O Så jävla nöjd! Ni gamla svin, släng er för fan i väggen!
...
Kom tillbaks, jag ångrar allt jag gjorde
Allt jag sa, det är inte dig det är fel på
Det är jag, det fattar väl jag
Kom tillbaks, jag lovar och jag svär
på mammas grav, jag kan va allt det där
Du ville ha, det fixar väl jag
Jag vet jag är en idiot
och hela stan vet vad jag gjort
Jag förtjänar hur jag mår
Kom häll mer salt i mina sår
Jag känner såhär ibland. Vad gör du med mig?
drömmen
Mr 3, jag drömde om dig i natt.
Det var en dröm så äkta, så verklig, så rörande. Jag kände din doft - känner den ännu-, kände hur hårt du kramade mig, tryggheten och även känslan av dina blickar. Vaknade gråtfärdig, helt förstörd. Ville krama dig, berätta vilken trygghet du var för mig, hur mycket du betydde.
Även om jag inte älskade dig såsom du älskade mig så hade jag känslor, sådana man inte kan dölja, inte kan ljuga om. Kommer du ihåg detta? Alla tårar som föll, hur vi aldrig bråkade, att vi förstod varandra, kommer du ihåg?
Det går inte att gräva ned allt och tro att känslor eller annat ska försvinna. Det räcker med att vi en dag ser varandra och allt kommer vara förstört igen.
Eller?
Det var en dröm så äkta, så verklig, så rörande. Jag kände din doft - känner den ännu-, kände hur hårt du kramade mig, tryggheten och även känslan av dina blickar. Vaknade gråtfärdig, helt förstörd. Ville krama dig, berätta vilken trygghet du var för mig, hur mycket du betydde.
Även om jag inte älskade dig såsom du älskade mig så hade jag känslor, sådana man inte kan dölja, inte kan ljuga om. Kommer du ihåg detta? Alla tårar som föll, hur vi aldrig bråkade, att vi förstod varandra, kommer du ihåg?
Det går inte att gräva ned allt och tro att känslor eller annat ska försvinna. Det räcker med att vi en dag ser varandra och allt kommer vara förstört igen.
Eller?
whatever you like
Stacks on deck
Patrone on ice
And we can pop bottles all night
Baby you can have whatever you like
I said you can have whatever you like
Late night sex so wet and so tight
I’ll gas up the jet for you tonight
Baby you can go where ever you like
I said you can go where ever you like
Yeah
Patrone on ice
And we can pop bottles all night
Baby you can have whatever you like
I said you can have whatever you like
Late night sex so wet and so tight
I’ll gas up the jet for you tonight
Baby you can go where ever you like
I said you can go where ever you like
Yeah
Anytime you want to pick up the telephone
You know it ain’t nothin to drop a couple stacks on you
Wanted you could get it my dear
Five million dollar home, drop Bentley’s I swear
Yeah I want’cho body, I need your body
Long as you got me you won’t need nobody
You want it I got it, go get it I buy it
Tell ‘em other broke brothers be quiet
jag är en idiot
allt skit jag gjort, jag skulle bara, du vet jag har försökt förklara.
allt skit jag sa, det kom tillbaka, hur jävla dum kan man få vara?
jag vet jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort
och jag förtjänar hur jag mår
allt skit jag sa, det kom tillbaka, hur jävla dum kan man få vara?
jag vet jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort
och jag förtjänar hur jag mår
SPRINGA
DET ENDA SÄTTET ATT BOTA ÅNGEST OCH HEJDA TÅRAR ÄR ATT SPRINGA!
De senaste veckorna har tre personer dött, TRE! Hatar döden, har dödsångest konstant. Orkar inte skriva med någon, inte prata. Men jag springer.. och springer.. och springer..
Tänker väldigt ofta på allt som varit. Det är det enda som kan få mig att tänka på något annat. Men inte heller det väcker bra känslor. Behöver ett break, en plats att åka till, tid för mig själv.
Hjälp? Någon?
Vill fly.
De senaste veckorna har tre personer dött, TRE! Hatar döden, har dödsångest konstant. Orkar inte skriva med någon, inte prata. Men jag springer.. och springer.. och springer..
Tänker väldigt ofta på allt som varit. Det är det enda som kan få mig att tänka på något annat. Men inte heller det väcker bra känslor. Behöver ett break, en plats att åka till, tid för mig själv.
Hjälp? Någon?
Vill fly.
I'm sorry Mr. 3
Med risk att klaga så kan jag säga att en värld utan Mr. 3 är en värld jag inte trivs i. Jag satte mig där själv genom att jag lekte med hans känslor och jag förstår att han inte klarade det och att han lät mig gå. Men det jag inte kan förstå är hur han kunde lämna mig då jag behövde honom som mest. Kanske är det vad jag gjorde en gång i tiden? Jaaa, jag vet inte.
Mr. 3, om du någonsin läser detta, jag älskar dig, förlåt för allt jag gjort fel. Det är mycket och det vet jag men jag hoppas att du genom att läsa detta förstår att det handlar om osäkerhet och att jag aldrig menat att såra dig avsiktligt. Du vet den gången då vi var på semester i en stad som börjar på E, det är mitt favoritminne med dig, vilka känslor, de var äkta! Eller varför inte det då vi somnade i varandras famnar på stranden? Det var äkta, jag ljög aldrig för dig om mina känslor. Jag bara kunde inte släppa taget om Mr. 2, jag ber även om ursäkt för det men det var inget jag kunde hjälpa. Jag försökte ignorera det pga vad jag kände för dig men precis som du sa så är han en drog för mig. Om det är positivt eller negativt för mig går att diskutera.
Försök inte glömma allt vi gjort tillsammans, förösk inte glömma mig, försök istället att glädjas för den tid vi fick tillsammans. Jag tänker på dig varje dag. Önskar att vi en dag kommer kunna vara vänner.
Min största önskan är att du kunde godta min ursäkt.
/din eviga vän
Mr. 3, om du någonsin läser detta, jag älskar dig, förlåt för allt jag gjort fel. Det är mycket och det vet jag men jag hoppas att du genom att läsa detta förstår att det handlar om osäkerhet och att jag aldrig menat att såra dig avsiktligt. Du vet den gången då vi var på semester i en stad som börjar på E, det är mitt favoritminne med dig, vilka känslor, de var äkta! Eller varför inte det då vi somnade i varandras famnar på stranden? Det var äkta, jag ljög aldrig för dig om mina känslor. Jag bara kunde inte släppa taget om Mr. 2, jag ber även om ursäkt för det men det var inget jag kunde hjälpa. Jag försökte ignorera det pga vad jag kände för dig men precis som du sa så är han en drog för mig. Om det är positivt eller negativt för mig går att diskutera.
Försök inte glömma allt vi gjort tillsammans, förösk inte glömma mig, försök istället att glädjas för den tid vi fick tillsammans. Jag tänker på dig varje dag. Önskar att vi en dag kommer kunna vara vänner.
Min största önskan är att du kunde godta min ursäkt.
/din eviga vän
this is me - five
Innan Mr. 3 sade upp kontakten helt hade jag träffat Mr. 4 i ca. 4 månader. för mig var vi inte mer än vänner som någon gång råkat bli något mer, oftast pga alkohol. Men för honom var det mycket annorlunda. Efter att Mr. 3 sa upp kontakten med mig helt, samtidigt som jag satt med min pappa på sjukhuset så gav jag upp. Jag orkade inget mer.
Jag kontakade Mr. 3 den där kvällen pga att jag var förstörd, min pappa var sjuk och det enda jag kunde tänka på var hur gärna jag vill ha honom där. Men vad gör han, joo, han säger att jag är sjuk i huvudet och att han träffat någon tjej. Vet inte ens vad som är sanning...
Då detta hände hade vi inte pratat på mer än en månad. Jag hade haft Mr. 2 på besök och vi hade blivit tillsammans. Mr. 4 dock, han gillade det inte. Han försökte försvinna, det han dock inte verkar vilja inse är att vi inte var seriösa och att vi går i samma klass och inte kommer kunna ignorera varandra.
Detta var för snart två månader sedan. Jag älskar Mr. 2, det har varit vi från början men pga av rädslan att bli ensam och pga behovet av bekräftelse så har jag förlorat två underbara vänner. Ett par vänner som varit mina absolut största tryggheter.
Ångest
xo/craxypie
Jag kontakade Mr. 3 den där kvällen pga att jag var förstörd, min pappa var sjuk och det enda jag kunde tänka på var hur gärna jag vill ha honom där. Men vad gör han, joo, han säger att jag är sjuk i huvudet och att han träffat någon tjej. Vet inte ens vad som är sanning...
Då detta hände hade vi inte pratat på mer än en månad. Jag hade haft Mr. 2 på besök och vi hade blivit tillsammans. Mr. 4 dock, han gillade det inte. Han försökte försvinna, det han dock inte verkar vilja inse är att vi inte var seriösa och att vi går i samma klass och inte kommer kunna ignorera varandra.
Detta var för snart två månader sedan. Jag älskar Mr. 2, det har varit vi från början men pga av rädslan att bli ensam och pga behovet av bekräftelse så har jag förlorat två underbara vänner. Ett par vänner som varit mina absolut största tryggheter.
Ångest
xo/craxypie
this is me - four
Efter två månader hade gått så var jag förkrossad. Mr. 3 är den perfekta killen för mig. Han kan ta hand om mig och älskar mig men jag kunde inte få de känslor för honom som jag hade för Mr. 2, det gick inte! Åtminstone var jag helt säker på det då. I mitten av oktober förra året var jag hos Mr. 3, vi hade en trevlig vecka men då helgen började så kände vi båda en känsla av att det var vår sista tillsammans. Vi pratade i timmar, berättade om allt och lättade våra hjärtan helt. För första gången sedan vi blivit tillsammans igen så pratade vi verkligen. Vi grät, vi kramades och han blev trygg igen, precis som då han tröstat mig under min pappas mest kritiska tid. Den natten, efter vi pratat om allt kommer jag aldrig glömma. Som han fick mig skratta då, har aldrig någon fått mig att skratta. Det var så simpla grejer men jag kände mig för en stund så hel. Den natten finns i mitt bakhuvud hela tiden.
Dagen efter den natten åkte jag hem igen, 40 mil hem. *suck* Han var helt förstörd och jag likaså. Det kändes nämligen som att den natten var vårt sätt att säga hej då, som att vi visste att vi inte skulle få träffas under såna omständigheter någonsin igen. Det var min känsla. Kanske för att jag då bestämt mig för att inse att Mr. 3 var den bästa vän jag någonsin haft. Då jag sade till honom att jag inte tyckte vi skulle vara tillsammans mer några dagar senare så blev han jätteledsen, likaså jag. Att höra honom så förkrossad satte sig som ett spår i mitt hjärta. Jag klarade det inte, kunde inte lämna honom helt, så vi fortsatte ha kontakt. Vi skulle vara vänner men det blev svårare än någon av oss någonsin kunde förstå.
Jag bestämde mig under den här tiden att vara själv. Men då dök en annan man upp i mitt liv. Mr. 4, han bara fanns för mig, fick mig att slippa tänka på hur jag spelat med Mr. 2 och 3. Mr. 2 var under den här tiden mer hoppfull om att jag skulle välja honom och våga ta steget, jag själv ville ta det lugnt, ville inte ha något seriös. Jag var förstörd, i behov av närhet men inte i behov av problem. Mr. 4 passade in perfekt på den här bilden till en början så vi började umgås som vänner. Men vännerna utvecklades till något mer, i alla fall för honom. Och där satt jag i samma soppa igen, han blev kär i mig. Det som var mer knepigt denna gång var att vi hade många gemensamma vänner och dessutom gick i samma klass.
Jag och Mr. 4 sågs i hemlighet under nästan 2 månader innan någon förstod något i huvudtaget, Mr. 2 dock fick inte reda på hur mycket vi egentligen setts förrän många månader senare. Min förklaring till detta var att jag behövde någon för att försöka slippa tänka på Mr. 3, någon nära, fast jag egentligen var kär i Mr. 2.
Jag och Mr. 3 skulle vara vänner men varje gång jag var mig själv i telefon till honom så vet jag att det tändes ett hopp hos honom. Ett hopp om att vi skulle bli tillsammans igen. Jag ville inte förlora honom och dum som jag var så satte jag nog inte ned fötterna tillräckligt mycket. Jag älskar ju honom. Var rädd att förlora honom helt. Jag spelade teater åt tre håll. Mr. 4 visste inget om Mr. 3 och 2. Mr. 3 visste inget om någon annan än Mr. 2 och Mr. 2 trodde att det var bara han. Allt blev kaos som ni förstår och jag ångrar mig så mycket.
Mr. 3 bestämde sig för att säga upp kontakten med mig när detta pågått tillräckligt länge och då han insåg att jag inte ville bli tillsammans med honom någonsin igen. Han gjorde det på ett sätt som jag aldrig trodde att han skulle kunna göra, han var så kall och omänsklig. Sedan den kvällen har jag klandrat mig själv varje dag. Varje gång jag märkt att jag skrattat har jag tänkt på att jag krossade han hjärta, varje gång jag är ledsen så tänker jag på hur ledsen jag vet att han varit. Jag tror han tycker att jag är hjärtlös men egentligen handlar allt om osäkerhet och rädsla. Jag ville aldrig såra honom, aldrig göra honom ledsen. Jag försökte bara visa att jag älskade honom som en vän och ville ha honom kvar. Men han valde att försvinna ur mitt liv helt och det har förstört mig totalt.
xo/crazypie
Dagen efter den natten åkte jag hem igen, 40 mil hem. *suck* Han var helt förstörd och jag likaså. Det kändes nämligen som att den natten var vårt sätt att säga hej då, som att vi visste att vi inte skulle få träffas under såna omständigheter någonsin igen. Det var min känsla. Kanske för att jag då bestämt mig för att inse att Mr. 3 var den bästa vän jag någonsin haft. Då jag sade till honom att jag inte tyckte vi skulle vara tillsammans mer några dagar senare så blev han jätteledsen, likaså jag. Att höra honom så förkrossad satte sig som ett spår i mitt hjärta. Jag klarade det inte, kunde inte lämna honom helt, så vi fortsatte ha kontakt. Vi skulle vara vänner men det blev svårare än någon av oss någonsin kunde förstå.
Jag bestämde mig under den här tiden att vara själv. Men då dök en annan man upp i mitt liv. Mr. 4, han bara fanns för mig, fick mig att slippa tänka på hur jag spelat med Mr. 2 och 3. Mr. 2 var under den här tiden mer hoppfull om att jag skulle välja honom och våga ta steget, jag själv ville ta det lugnt, ville inte ha något seriös. Jag var förstörd, i behov av närhet men inte i behov av problem. Mr. 4 passade in perfekt på den här bilden till en början så vi började umgås som vänner. Men vännerna utvecklades till något mer, i alla fall för honom. Och där satt jag i samma soppa igen, han blev kär i mig. Det som var mer knepigt denna gång var att vi hade många gemensamma vänner och dessutom gick i samma klass.
Jag och Mr. 4 sågs i hemlighet under nästan 2 månader innan någon förstod något i huvudtaget, Mr. 2 dock fick inte reda på hur mycket vi egentligen setts förrän många månader senare. Min förklaring till detta var att jag behövde någon för att försöka slippa tänka på Mr. 3, någon nära, fast jag egentligen var kär i Mr. 2.
Jag och Mr. 3 skulle vara vänner men varje gång jag var mig själv i telefon till honom så vet jag att det tändes ett hopp hos honom. Ett hopp om att vi skulle bli tillsammans igen. Jag ville inte förlora honom och dum som jag var så satte jag nog inte ned fötterna tillräckligt mycket. Jag älskar ju honom. Var rädd att förlora honom helt. Jag spelade teater åt tre håll. Mr. 4 visste inget om Mr. 3 och 2. Mr. 3 visste inget om någon annan än Mr. 2 och Mr. 2 trodde att det var bara han. Allt blev kaos som ni förstår och jag ångrar mig så mycket.
Mr. 3 bestämde sig för att säga upp kontakten med mig när detta pågått tillräckligt länge och då han insåg att jag inte ville bli tillsammans med honom någonsin igen. Han gjorde det på ett sätt som jag aldrig trodde att han skulle kunna göra, han var så kall och omänsklig. Sedan den kvällen har jag klandrat mig själv varje dag. Varje gång jag märkt att jag skrattat har jag tänkt på att jag krossade han hjärta, varje gång jag är ledsen så tänker jag på hur ledsen jag vet att han varit. Jag tror han tycker att jag är hjärtlös men egentligen handlar allt om osäkerhet och rädsla. Jag ville aldrig såra honom, aldrig göra honom ledsen. Jag försökte bara visa att jag älskade honom som en vän och ville ha honom kvar. Men han valde att försvinna ur mitt liv helt och det har förstört mig totalt.
You used to call meSom om inte detta vore nog så hade jag ju även andra herrar i mitt liv. Skriver om vad som hände med dem nästa gång...
Just to say I love you baby
You would always treat me like a lady
Everyone was jealous of the way
We kept keeping on, feelings were so strong
When it was good
We were sitting on the top of the world
When it was good
No I never wanted nobody else
When it was right, not like tonight
We were sitting on top of the world
xo/crazypie
det är så sant
this is me - three
.. det var Mr. 3 som fanns på riktigt. Han ville träffa mig, han ringde för att berätta att han brydde sig och framförallt så ställde han inga krav. Jag lät honom hälsa på trots 40 mils avstånd. Då jag såg honom gå mot mig på perrongen kändes allt så rätt. Jag lyckades ta mig ifrån känslan av kontroll som Mr. 2 hade över mig och jag kände frihet med Mr. 3. Trots att han redan var några år över tjugo så var han oskuldsfull, känslig och jag kände mig som en drottning i hans sällskap. Efter en halv vecka med honom var jag fast.
På den här tiden hade jag fortfarande en hobby som jag ägnade mycket tid åt. Jag skulle därför resa bort lördagen efter Mr 3 varit hos mig. Det kändes träkigt att säga hej då och jag märkte att det gjorde honom helt förstörd. Jag blev ärligt lite rädd över att hans tårar föll då han gav mig en kyss och vände sig om och gick. Under hela tiden Mr. 3 var hos mig så hade jag kontakt med Mr. 2, han visste allt. Jag förstod nog inte då hur ont det måste ha gjort för honom att känna känslan av okontroll och att den man tycker mest om försvinner.
Det mest romantiska någon gjort för mig någonsin hände den där kvällen, den där lördagskvällen efter att jag och Mr. 3 sagt hej då. Klockan 20 på kvällen ringde min telefon och det var han som berättade att han var påväg till mig, bara för att få ge mig en kyss. Hela jag började skaka av nervositet då jag förstod att han bestämt sig att åka nästan 20 mil på en kväll för att se mig. Det var den kvällen han sade att han älskar mig, och jag sa samma sak tillbaka, men att jag sa det tillbaka är något som Mr. 2 aldrig fått reda på.
Att känna sig så överväldigad och lycklig gjorde mig salig. Det gjorde mig också blind och desperat efter ännu mer bekräftelse. Sommaren började och vi spenderade all tid som vi kunde tillsammans, jag och Mr. 3.
Mr. 2 i sin tur försökte stötta mig så mycket som han kunde. Jag gjorde honom illa varje dag genom att prata om Mr. 3 men jag brydde mig inte, jag hade allt jag önskade. Allt var ju en dröm...
Mr. 2 var under hela denna tid 70 mil ifrån mig, vi sågs inte något utan telefon och internet var de sätt som vi fick kontakt på. Jag valde därför i mitten av juli att bryta kontakten med honom. Ännu en befrielsekänsla kom tills jag insåg hur ledsen han blev och det var då han bestämde sig för att vi skulle ses om jag tillät det. Jag stod då mitt emellan två killar, en som var spännande och som gjorde mig totalt beroende och en som gav mig kickar av frihet. Jag valde att göra slut med Mr. 3 och att träffa Mr. 2.
Då jag tänker tillbaka på det själv så känns det absurt att jag kunde göra så, att jag kunde spela så på människors känslor. Jag var egositisk, dum och nyfiken. Jag träffade Mr. 2 och hade en underbar vecka. Under hela tiden vi pratat innan dess fick jag kämpa för att få mer och mer delar om hans liv berättade för mig. Efter att vi setts så ville han satsa på mig helt. Han sa att han kände något för mig och ville vara med mig. Även om det var allt jag hade önskat i så många månader så skrämde det mig otroligt mycket. Jag var inte beredd på hans ärlighet och att hans närhet skulle ge mig de känslor som de gjorde. Jag klarade inte pressen och gick tillbaka till Mr. 3 i mitten av augusti, jag och Mr. 2 hade då fortfarande inte blivit officiellt tillsammans eftersom att jag kände mig osäker men den smäll han tog av att jag valde Mr. 2 kommer alltid sitta i. Jag var en bedragare, en lögnare och en tjej med endast ett intresse - bekräftelse.
Mr. 3 tog emot mig med öppna armar, han älskade mig som aldrig förr men jag märkte rädslan i hans blick och i hans sätt att vara. Han var livrädd att förlora mig och nu visste han även om Mr. 2.
Jag vet att det är möjligt att älska två personer samtidigt. Det kanske låter naivt men det är inte alltid en människa är den helt perfekte. Jag älskade dem båda, men jag valde den som var mest realistisk för mig, den som kunde ta hand om mig och den som jag kunde styra. Den människan var Mr. 3, det var han som jag visste var jag hade. Mr. 2 däremot blev för spännande, för svårstyrd och mystisk. Men jag slutade aldrig prata med honom, slutade aldrig tänka på honom.
Att dras mellan två människor tär på en själv. När man också under denna tid har en mamma som inte klarar av att ta hand om sig själv, en pappa som riskerat att dö i stroke, en hobby som ställer många krav, en skola och ett jobb så blir det svårt att hålla sig själv i trimm. Men jag kunde inte välja pga rädslan att bli själv och att förlora dem båda. Jag testade deras gränser och insåg snabbt att Mr. 2 accepterade att ha det av mig han fick medan Mr. 3 behövde mer bekräftelse.
Efter två månader i detta helvete gav jag upp och vad jag gjorde då kan ni läsa nästa gång jag skriver...
xo/crazypie
På den här tiden hade jag fortfarande en hobby som jag ägnade mycket tid åt. Jag skulle därför resa bort lördagen efter Mr 3 varit hos mig. Det kändes träkigt att säga hej då och jag märkte att det gjorde honom helt förstörd. Jag blev ärligt lite rädd över att hans tårar föll då han gav mig en kyss och vände sig om och gick. Under hela tiden Mr. 3 var hos mig så hade jag kontakt med Mr. 2, han visste allt. Jag förstod nog inte då hur ont det måste ha gjort för honom att känna känslan av okontroll och att den man tycker mest om försvinner.
Det mest romantiska någon gjort för mig någonsin hände den där kvällen, den där lördagskvällen efter att jag och Mr. 3 sagt hej då. Klockan 20 på kvällen ringde min telefon och det var han som berättade att han var påväg till mig, bara för att få ge mig en kyss. Hela jag började skaka av nervositet då jag förstod att han bestämt sig att åka nästan 20 mil på en kväll för att se mig. Det var den kvällen han sade att han älskar mig, och jag sa samma sak tillbaka, men att jag sa det tillbaka är något som Mr. 2 aldrig fått reda på.
Att känna sig så överväldigad och lycklig gjorde mig salig. Det gjorde mig också blind och desperat efter ännu mer bekräftelse. Sommaren började och vi spenderade all tid som vi kunde tillsammans, jag och Mr. 3.
Mr. 2 i sin tur försökte stötta mig så mycket som han kunde. Jag gjorde honom illa varje dag genom att prata om Mr. 3 men jag brydde mig inte, jag hade allt jag önskade. Allt var ju en dröm...
Mr. 2 var under hela denna tid 70 mil ifrån mig, vi sågs inte något utan telefon och internet var de sätt som vi fick kontakt på. Jag valde därför i mitten av juli att bryta kontakten med honom. Ännu en befrielsekänsla kom tills jag insåg hur ledsen han blev och det var då han bestämde sig för att vi skulle ses om jag tillät det. Jag stod då mitt emellan två killar, en som var spännande och som gjorde mig totalt beroende och en som gav mig kickar av frihet. Jag valde att göra slut med Mr. 3 och att träffa Mr. 2.
Då jag tänker tillbaka på det själv så känns det absurt att jag kunde göra så, att jag kunde spela så på människors känslor. Jag var egositisk, dum och nyfiken. Jag träffade Mr. 2 och hade en underbar vecka. Under hela tiden vi pratat innan dess fick jag kämpa för att få mer och mer delar om hans liv berättade för mig. Efter att vi setts så ville han satsa på mig helt. Han sa att han kände något för mig och ville vara med mig. Även om det var allt jag hade önskat i så många månader så skrämde det mig otroligt mycket. Jag var inte beredd på hans ärlighet och att hans närhet skulle ge mig de känslor som de gjorde. Jag klarade inte pressen och gick tillbaka till Mr. 3 i mitten av augusti, jag och Mr. 2 hade då fortfarande inte blivit officiellt tillsammans eftersom att jag kände mig osäker men den smäll han tog av att jag valde Mr. 2 kommer alltid sitta i. Jag var en bedragare, en lögnare och en tjej med endast ett intresse - bekräftelse.
Mr. 3 tog emot mig med öppna armar, han älskade mig som aldrig förr men jag märkte rädslan i hans blick och i hans sätt att vara. Han var livrädd att förlora mig och nu visste han även om Mr. 2.
Jag vet att det är möjligt att älska två personer samtidigt. Det kanske låter naivt men det är inte alltid en människa är den helt perfekte. Jag älskade dem båda, men jag valde den som var mest realistisk för mig, den som kunde ta hand om mig och den som jag kunde styra. Den människan var Mr. 3, det var han som jag visste var jag hade. Mr. 2 däremot blev för spännande, för svårstyrd och mystisk. Men jag slutade aldrig prata med honom, slutade aldrig tänka på honom.
Att dras mellan två människor tär på en själv. När man också under denna tid har en mamma som inte klarar av att ta hand om sig själv, en pappa som riskerat att dö i stroke, en hobby som ställer många krav, en skola och ett jobb så blir det svårt att hålla sig själv i trimm. Men jag kunde inte välja pga rädslan att bli själv och att förlora dem båda. Jag testade deras gränser och insåg snabbt att Mr. 2 accepterade att ha det av mig han fick medan Mr. 3 behövde mer bekräftelse.
Efter två månader i detta helvete gav jag upp och vad jag gjorde då kan ni läsa nästa gång jag skriver...
xo/crazypie
this is me - two
Hooola!
Jaaa, ”hola”, för det var just Spanien jag åkte till. Ni vet, det här är fortsättning på min historia (så om ni inte läst förut så uppmanar jag er att börja från början)… Jag åkte dit med min mamma, vi skulle vara borta i 15 dagar och vid det här laget hade jag och Mr. 1 det ännu tyngre. Jag hade nämligen börjat pratat med Mr. 2 ännu mer, jag tror de var mest p.g.a. trots och för att jag skulle visa min självständighet. Mr. 1 har nämligen alltid varit väldigt kontrollerande. Något jag gillade i början men som sedan bara blev fel.
Because I’m a creep and I’m a weirdo,
what the hell am I doing here? I don’t belong here
Innan resan till Spanien var jag förskräckt, delvis p.g.a. att jag skulle åka med min mamma ensam till ett ställe jag aldrig varit och delvis för att jag skulle behöva vara utan Mr. 2, jaa, det var han jag var rädd att sakna. Inte den jag var tillsammans med, då är väl något fel? Resan avgick i mitten av april och att komma bort kändes trots allt bra.
Om jag skulle beskriva mig själv under den här tiden så skulle det vara som i behov av bekräftelse, naiv och i väldigt mycket behov av mer självkänsla. Detta gjorde även att jag ständigt sökte detta, jag ville vara perfekt. Hade känt mig så dålig under en längre tid och ville att folk skulle se mig, jag ville vara fri.
Väl i Spanien träffade jag Mr. 3, han var perfekt. Fin, trevlig, snygg, urdålig humor (precis som jag) och framförallt så var han äldre. Men, han hade en bror och de var brodern som fick företräde till mig. Han var snäll brodern, väldigt väldigt fin och visst har han sin charm. Jag spenderade min tid i Spanien med dessa två herrar och tror aldrig jag känt mig så uppskattad i hela mitt liv. De accepterade mig, var trevliga och gjorde allt för att visa att de tyckte om mig. För första gången i mitt liv kände jag mig fri, levande och helt utan bekymmer. Det är känslan som jag hade där som jag sedan dess ständigt letat efter. Oberoendet och friheten.
Efter 15 dagar kom jag hem till Sverige igen, brunare än någonsin och med en självkänsla på topp. Allt var perfekt och jag träffade Mr. 1 redan nästa dag. Då jag såg honom så var jag så mån om att få allt att fungera, att det skulle bli bra mellan oss nu då jag fått vara mig själv ett litet tag. Så blev inte fallet, dagen efter, i slutet av april gjorde vi slut på ett ett år och tio månaders förhållande…
Jag fällde aldrig en tår för honom efter vi gjorde slut. Jag fick en kick, av samma slag som mina äventyr i Spanien gett mig. Jag var fri och hade möjlighet att göra allt jag velat. Jag fortsatte prata med Mr. 2, Mr. 3 och Mr. 3s bror.
Mr. 2 hade alltid varit osäker och starkt visat mig att han inte ville ha något förhållande, trots att han sagt det så visste jag att han kände något, jag var dock helt säker på att han lekte med mig och ville ha kontroll. En kontroll som jag vid den här tiden lärt mig att hålla mig ifrån. Men då jag kom hem från Spanien och insåg vilka förändringar min frånvaro gett denne man så kunde jag inte sluta prata med honom. Han blev min drog, han visste precis hur han skulle göra för att ha mig kvar.
Mr. 3 och hans bror var allt annat än några som kontrollerade mig, de var snarare kontrollerad av mig. Jag visste att Mr. 3s bror var kär i mig, han sade det ganska snabbt och ville att vi skulle ses. I ett tag var jag med på noterna, men kände ganska snabbt att han inte var något för mig. Det var då Mr. 3 steg fram och sade ”man lever bara en gång”, ett uttryck som än idag får mig att le. Han berättade att han ville bli min, jag tvekade ännu men just i den sekund då han sa som han gjorde så gjorde det mig till världens tryggaste person.
Nu hade jag alltså gått från en oerfaren tjej med sin första pojkvän till en oerfaren tjej med ett ex som inte mådde bra alls och tre stycken män som tydligt visade att de ville ha mig.
Hur hanterar en oerfaren och bekräftelseberoende tjej detta?
Det var vad jag funderade när allt plötsligt gjorde ännu en helvändning. Min pappa fick en stroke, blev inlagd på sjukhus och jag, jaaa, jag tog stöd från alla de fyra som jag hade runt mig. Men det var en som fanns för mig extra, han fanns på ett sätt som ingen annan än han klarar av. Vem det var och fortsättning på berättelsen skriver jag i nästa del…
Fortsättning följer imorgon…
xo/crazypie
this is me - one
Helllooo!
This is me, den nya bloggaren på blogg.se. Du vet inte vem jag är, vad jag ska skriva eller varför, men det är väl charmen? ;)
Kan i alla fall berätta det här; Det senaste året har mitt liv pendlat mellan himmel och helvete, då jag säger så tänker ni nog att så är det för alla men det är fel! För mig är det annorlunda och det är det första jag ska förklara för er..
Denna blogg kommer till en början handla om mitt liv från förra våren till nu. Mina känslor kring det som hänt och anledningen till att jag kommer vara totalt anonym är att jag är så jävla less på att bli ständigt studerad av samhället. Samhället och människorna i det är förövrigt min största hobby, det ni! ;)
Så, här börjar min historia..
Det var i Januari förra året som Mr. 2 och jag sågs första gången. Vi råkade sluta upp på samma utbildning vid ett tillfälle och hans ögon förtrollade mig. Han förstod det nog aldrig själv och gör det nog fortfarande inte men det enda jag tänkte på de dagarna i Januari var hur jag skulle lyckas få hans nummer och skapa en kontakt. Jag lyckades få hans msn (lite barnsligt kanske) och sedan dess har jag undrat varje dag om det varit värt det.
Mr. 1 som är en annan man var med mig på denna kurs. Vi hade varit tillsammans en längre tid och började glida ifrån varandra mer och mer. Vi hade nog känt av detta i ca. ett halvår då Mr. 2 kom in i våra liv. Mr. 1 var min trygghet samtidigt som han var min största fiende, jag älskade honom innerligt trots allt det onda vi gjorde varandra.
I en tid då mitt hem var i kaos, under den tid jag försökte hitta mig själv så fanns han där. Han ställde alltid upp, ända till den dag då jag bröt ihop totalt. Det var den dagen då mitt favoritintresse tagit över mig för mycket, den dagen jag såg min mor blåslagen och den dag då han för första gången kollade på mig utan de ögon som jag älskade. Jag tapade förtroendet, han övergav mig och vi var helt plötsligt fiender i den värld vi båda älskade så innerligt. Att hålla "arbete" och privatliv isär är tufft. Man skulle nog kunna säga att det absolut inte fungerade för mig den gången.
Så ett halvår efter denna dag var vi som sagt bortresta och jag träffade Mr. 2, en man med ögon som var mer spännande än något annat jag sett. Jag har alltid varit en utmärkt människokännare och såg att någon tyngde honom. Jag kände helt plötsligt en känsla av att ta hand om, trots att jag under den tiden knappt kunde ta hand om mig själv.
Efter utbildningen började vi chatta, som en explossion berättade jag allt som hänt för honom. Hur jag och Mr. 1 glidit isär, hur min mamma var, vilka problem min pappa hade, ja allt! Det som förvånade mig mest var att trots allt jag berättade så fanns han kvar, han var intresserad och för första gången på riktigt länge så såg någon mig helt, och jag kunde vara ärligt, jaa, helt ärlig.
Det jag inte såg då var att i det ögonblick som jag bestämde mig för att öppna mig för honom så förlorade jag min kärlek, min Mr. 1, han jag älskade så innerligt. För stunden gjorde det inget och månaderna gick utan att han visste något annat än att jag sakta gled ifrån honom. Mr. 1 var frustrerad, jag ville inte förstå varför, vi tog en paus, en paus som aldrig tog slut på grund av en resa som jag gjorde i maj, en resa jag alltid kommer minnas och en resa som blev början på det som verkligen skapat mitt väldigt innehållsrika år..
Fortsättning följer imorgon...
xo / crazypie
This is me, den nya bloggaren på blogg.se. Du vet inte vem jag är, vad jag ska skriva eller varför, men det är väl charmen? ;)
Kan i alla fall berätta det här; Det senaste året har mitt liv pendlat mellan himmel och helvete, då jag säger så tänker ni nog att så är det för alla men det är fel! För mig är det annorlunda och det är det första jag ska förklara för er..
Denna blogg kommer till en början handla om mitt liv från förra våren till nu. Mina känslor kring det som hänt och anledningen till att jag kommer vara totalt anonym är att jag är så jävla less på att bli ständigt studerad av samhället. Samhället och människorna i det är förövrigt min största hobby, det ni! ;)
Så, här börjar min historia..
Det var i Januari förra året som Mr. 2 och jag sågs första gången. Vi råkade sluta upp på samma utbildning vid ett tillfälle och hans ögon förtrollade mig. Han förstod det nog aldrig själv och gör det nog fortfarande inte men det enda jag tänkte på de dagarna i Januari var hur jag skulle lyckas få hans nummer och skapa en kontakt. Jag lyckades få hans msn (lite barnsligt kanske) och sedan dess har jag undrat varje dag om det varit värt det.
Mr. 1 som är en annan man var med mig på denna kurs. Vi hade varit tillsammans en längre tid och började glida ifrån varandra mer och mer. Vi hade nog känt av detta i ca. ett halvår då Mr. 2 kom in i våra liv. Mr. 1 var min trygghet samtidigt som han var min största fiende, jag älskade honom innerligt trots allt det onda vi gjorde varandra.
I en tid då mitt hem var i kaos, under den tid jag försökte hitta mig själv så fanns han där. Han ställde alltid upp, ända till den dag då jag bröt ihop totalt. Det var den dagen då mitt favoritintresse tagit över mig för mycket, den dagen jag såg min mor blåslagen och den dag då han för första gången kollade på mig utan de ögon som jag älskade. Jag tapade förtroendet, han övergav mig och vi var helt plötsligt fiender i den värld vi båda älskade så innerligt. Att hålla "arbete" och privatliv isär är tufft. Man skulle nog kunna säga att det absolut inte fungerade för mig den gången.
Så ett halvår efter denna dag var vi som sagt bortresta och jag träffade Mr. 2, en man med ögon som var mer spännande än något annat jag sett. Jag har alltid varit en utmärkt människokännare och såg att någon tyngde honom. Jag kände helt plötsligt en känsla av att ta hand om, trots att jag under den tiden knappt kunde ta hand om mig själv.
Efter utbildningen började vi chatta, som en explossion berättade jag allt som hänt för honom. Hur jag och Mr. 1 glidit isär, hur min mamma var, vilka problem min pappa hade, ja allt! Det som förvånade mig mest var att trots allt jag berättade så fanns han kvar, han var intresserad och för första gången på riktigt länge så såg någon mig helt, och jag kunde vara ärligt, jaa, helt ärlig.
Det jag inte såg då var att i det ögonblick som jag bestämde mig för att öppna mig för honom så förlorade jag min kärlek, min Mr. 1, han jag älskade så innerligt. För stunden gjorde det inget och månaderna gick utan att han visste något annat än att jag sakta gled ifrån honom. Mr. 1 var frustrerad, jag ville inte förstå varför, vi tog en paus, en paus som aldrig tog slut på grund av en resa som jag gjorde i maj, en resa jag alltid kommer minnas och en resa som blev början på det som verkligen skapat mitt väldigt innehållsrika år..
Fortsättning följer imorgon...
xo / crazypie
